för två år sen var jag höggravid, katt låg på min mage och sov vart jg än befann mig i huset. kände mig kanske en aning deprimerad, förväntansfull eftersom det här var den dagen jag var satt till, 19 september 07 skulle hon komma, vår lilla tjej. Men hela dagen hade gått utan något egentligen tecken. jag var bara gravid, stor.
natten sov jag gott, vaknade 6 på morgonen 20 sept och var kissenödig. och då kom den första värken, intensiv, jag visste direkt, och så kom den andra efetr 3 min, och så den 3 efetr 3 min till, så var det igång. no return. babyn ville ut, bara att följa med. jag hade nog önskat att det var 19 sept ett par gånger under den förlossningen. men när allt var klart, när hon låg på magen och navelsträngen var klippt och alla hade gått ur rummet, kvar var bara jag mina och dennis, då var jag lycklig över att dagen hade kommit då vår lilltjej äntligen var ute.=)
så det är två år sen hon föddes, men jag minns det som om det vore igår, dagen då livet förändrades för alltid. till det bättre.
GRATTIS VÅR UNDERBARA STORA LILLTJEJ MINA PÅ DIN 2 ÅRS DAG IMORGON 20 SEPT.
OCH IMORON ÄR DET KYRKOVAL, JAG KAN (hinner inte) INTE RÖSTA, MEN JAG FINNS MED I VALBLANKETTERNA. DET NI!!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar