Kvällsfunderingar

Jag är en jävel på att fundera, jag tänker och analyserar allt. Jag vill gärna förstå mig på hur andra människor resonerar och tänker och analyserar därför i förbannelse det mesta. Vilket egentligen inte är någon fördel. Karln menar att fruntimmer över lag ska analysera allt och tänker för mycket, jag tycker däremot att en del killar tänker för lite. Men de är kanske eftersträvansvärt?? Personlighets psykologin borde passa mig som handen i handsken. Jag älskar att lära mig förstå mig på andra människor. Men de känns som att det är för mycke tråkiga korrelationsstudier för att det ens ska bli intressant. Så där tappar jag fokus.

Något som ändå är intressant är de avsnittet som beskriver personality traits, personlighetsdrag, hur de förändras när våra roller i livet förändras. Det stämmer ganska väl, för någonstans när jag blev mamma första gången med minis försvann en del av det där ytliga och gick över till det som jag tyckte var mer väsentligt. Mitt barn. Min personlighet tog ett stort steg i utvecklingen första graviditeten, och sedan mina kom tycker jag att jag har lärt mig mycket om mig själv och hur jag och andra fungerar.

En viktig del i utvecklingen är givetvis alla de människor som jag har mött som jag inte kände tidigare, de mammor jag följt som gått från att presentera sig utifrån sin karriär till att presentera sig som mamma, de människor som Lixom mig och Karln sätter en middag med vin och god mat framför en förfest i en halv sjabbig lägenhet innan krogen med efterföljande efterfest med folk som borde ha gått i ide för flera timmar sen. Så mycke bra människor som jag har lärt känna hitills, jag är väldigt tacksam för alla människor som jag och Karln känner, alla vi känner gör viktiga intryck i våra liv, och hjälper oss att utvecklas som individer.

Eftersom jag är så nyfiken av mig så tycker jag att det finns inget som är så intressant som en annan människas livshistoria.