40+2

två dagar över tiden. det känns som två veckor, för dagarna går så seeeegt när man väntar. Minis sov hos sin farmor inatt, lilleman hemma, men vi passade på att ta en myskväll igår karln och jag, han åkte till affärn och handlade pizzor att baka i ugn, chips, ostbågar, lättöl och tre filmer. sex and the city 2. jag har knappt hört talas om den, vet att den finns, men blev glatt överraskad när han kom med den. och givetvis fick jag min vilja igenom och vi kollade på hela filmen. Karln tyckte att den var lika bra som jag. så det gick ingen nöd på någon. Vi skrattade högt många gånger under filmen. Tänk vad insnöad man blir ibland så man missar sådana guldkorn.

efter den filmen var det dags för zombieland. jepps. precis som det låter, 4 människor som ska överleva ett amerika fyllt av zombier, jag tror jag har sett minst 10 filmer till, med ungefär samma handling. och jag var väl inte så imponerad. men den gick att uthärda.

dagen till ära drog vi till skogen för en promenad, igen, stackars lilleman skrek rakt ut när vi kom fram, han är suverän och springer lätt 2 km varje gång, vilket betyder att bara den här veckan lär han ha sprungit 1 mil. stackarn fick åka i vagnen nästan hela vägen, vilket han änd tyckte var ganska okej. så kom snoret, igen. och förkylningarna bröt ut på mig och lilleman lagom till lunch.

så nu är jag höggravid, ont i kroppen, foglossning och förkyld. och så har det startat små molande värkar vilket småsmåningom skulle kunna leda till förlossningsstart. men de kommer så sällan så de är knappt märkbara. och håller i sig så korta stunder. ungefär som sammandragningar som gör lite ont.

jag hade sådana innan förlossningstart med Lucas, lantent stadiet tror jag det kallas, som är ett tecken på att förlossningen kan sätta igång. med lucas hade jag det från 20.00-05.00, en värk som kom exact varje kvart, och gjorde ingen som hellst nytta mer än att väcka mig. jag hoppas att jag slipper det den här gången. de e jobbigare att föda barn när man inte känner sig utvilad.

men att kroppen förbereder sig känns. foglossningen blir lite värre varje dag, det enda som underlättar den är faktiskt skogpromenaderna. när man sitter ner gör det ont, och ännu värre om man lyckas att somna på sidan, då blir det sånt tryck mot höften att man vaknar av smärta. så då får jag sova på rygg, vilket gör att jag börjar att snarka. vilket i sin tur gör att karln sover på soffan när han tycker att det blir för mycket.=)

fantastiska graviditet. det ska bli skönt när bebisen är ute och magen förvinner.