Idag ska jag lägga mig i tid, tyckte jag, men tildsson tyckte annat och halv elva somna hon. Så nu ligger jag i säng med. Fast inte i tid. I tid är halv tio, senast. Med tanke på att fem imorrn vaknar de andra två. Synd att småbarnstiden består av så mycke sömnbrist när man vill kunna njuta fullt ut, de e svårt när kroppen längtar efter sängen. Man har jour dygnet runt. De går inte att komma ifrån.
Idag har vi firat far på hans dag, morfar alltså. Far i vårt hus firades inte. Inte för att vi inte ville utan mer att vi inte hann med. Men han vet att han är så älskad, och bättre present än det kan man väl inte få?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar