Torsdag

Fredagsmys inom räckhåll.

Jag väntat på tanden som ska vara den envisaste i världen, att den ska komma upp. Stackars lilltjej har jobbigt med att inte kunna sova. Idag fi k hon smaka sin första smakportion, potatis och majs. Majs var det enda BVC sköterskan rekomendera att köpa i barnmatsburk, hon menade att det är onödigt piller att skala bort skalet från varenda majs bit. Så ur burk blev det. Och reaktionen var ganska neutral. Vi får se vadhon tycker om den andra maten.

Det disskuteras mycke nu, jag spenderar mycke tid i telefon för att tycka Mycke fram och tillbaka.men jag gillart. När man öppnar ögonen ser man lite bättre. Det jag främst har lärt mig hitills på Pv programmet är att varje människa är nyttomaximerande, vi lägger stor vilt vid oss själva, vi stressar ihjäl oss och arbetar utan tack. Haha, tragiska lärdommar, visst har jag lärt mig mer än så. Men arbetet tar stortid i varje människas liv.

Jag har bara en kort arbetslivserfarenhet bakom mig på ett par år, men jag har redan lärt mig att vi gör mer för vårat arbete än vad det gör för oss. Ju mer du stressar, ju mer du arbetar, dest mer kommer du få göra. Det finns ingen som tackar dig för ditt slit, det är bara nummer på ett papper som är det viktiga, vad du kostar och vad du tjänar. Men i slutändan kommer du få gå från jobbet, om inte förr eller senare, och då står du där själv om du inte har brytt dig om ditt human kapital. För det kommer någon ny som ersätter dig. Och det du gjort spelar egentligen ingen roll, för nya nummer ska skapas. Jobbet är ett jobb, inte ett liv. Det är inte värt din hälsa, all din kraft och all ork.

Jag tycker personligen att familjen är nr1. För när jag ligger på min dödsbädd kommer jag med all sannolikhet inte fundera på hur mycke pengar jag tjänat in åt företaget, utan mer vad jag lämnat efter mig, vad gäller barn, familj, vänner. Det som betyder något, de sommtycker att jag betyder något. Och de kommer tacka mig för den tiden jag har lagt ner, för de minnen vi har skapat tillsammans.