Åh så är de jävlarna här igen...

Att ett sånt litet äckligt kryp kan göra sån skada, yes, fästing säsongen är på topp. De gör mig inget, så länge jag slipper se dem. Men idag var dagen då en satt mitt på vaden, och var irriterande.

Med lite hjälp av Karlns mamma så gick den bort. Och i ren irritation behövde jag städa samtliga vrår i detta hus.

Det är nämligen som så att jag är allergisk mot myggbett, de kliar inte på mig, de gör ont och blir stora, som blåmärken.

Och jag har aldrig blivit fästingbiten, så den här upplevelsen var väl bara trevlig ur en vetenskaplig synvinkel.

Det ser ut som om jag har placerat ett ägg under huden, målat huden röd och det känns som om någon har placerat en kniv in i själva bettet. Så jag kan konstatera att jag inte är direkt den som platsar i ett fästingharem.

Det saknas bara borrelia på det här så är vi all set.