Nya tider i det johanssonska hemmet, den stora damen åker skolbuss, går i förskoleklass och klarar sig (nästan) helt utan sin mamma som står ensam kvar och funderar på vart den där lilla bebistjejen tog vägen.
Lilleman (numera störreman) har burit avdelning till en stora barns avdelning. Hela 4 år är pojken, och det går jättebra. Han verkar att trivas utmärkt.
Lilltjej, snart 2 år, har även hon börjat i förskolan utan något som Hellst behov av mammans ständiga uppsyn. Hon leker med kompisarna, kliver över hela dagisgården, slänger sig in i lekar och rutschekansfärder. Det har blivit en by era, ett nytt självständighets paradigm i det johanssonska hemmet, vilket är svårare för mamman att greppa än barnen i fråga.
Så idag njuter jag av att få städa (ironi), i ett lugnt och tyst hem. För ikväll ska fira med vattenmelon att mamman har en stor anledning att vara stolt över sina barn.
Och trots att de blir större och blir mindre och mindre mammiga, så älskar jag det, för jag kommer alltid att vara deras mamma, och jag kommer alltid att älska dem som mina barn, men jag kommer inte såsmåningom behöva behandla dem som barn, det räcker med kärleken, friheten och glädjen. :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar